Mr Vien [Kiêu ngạo] kom till Sverige som flykting från Vietnamkriget, med ett skadat högeröga och ett liv i spillror bakom sig. Han talade sällan om flykten i detalj, men de som stod honom nära visste att han hade lämnat allt: familjens hem, sin första ateljé och nästan hela sitt arkiv. Det högra ögat förlorade han inte helt, men synen var så nedsatt att han brukade säga att han “såg världen i två lager: ett skarpt och ett som ett eko”.

1968 öppnade han Art By Vien i sin första lokal på Skolgatan i Haga, bredvid Albert & Herberts skrot. Det var långt från gallerivärldens putsade fasader: dunkelt ljus, kalla golv, damm i luften och ljudet av metall som släpades över betong från grannlokalen. Men Vien trivdes där. Han målade nätterna igenom, sov ibland på en fällbar brits och öppnade på morgonen med samma arbetskläder, fortfarande fläckade av färg och terpentin.

Kunderna kom först av nyfikenhet, sedan av förtroende. Den enögde konstnären i Haga blev snabbt en säregen profil: fåordig, kompromisslös och med en nästan obehagligt träffsäker känsla för vad människor drogs till. Hans bakgrund gjorde honom hård i affären men mjuk i konsten. Han byggde Art By Vien metodiskt, med starkt fokus på material, hållbarhet och tydlig estetik.

När 2000-talet förändrade marknaden såg Åberg potentialen i det Vien hade byggt. Uppköpet blev till slut ett fientligt övertagande, där Åberg använde en kombination av stegvisa aktieköp, riktad nyemission, utspädning av minoritetsägare och aggressiva fullmaktsstrider på bolagsstämman för att säkra kontroll. Genom att bygga en kontrollpost och driva igenom en omstrukturering kunde de ta över styrelsen utan Viens godkännande. Art By Vien gick in i en ny tid, men arvet från Skolgatan i Haga levde vidare: disciplinen, hantverket och berättelsen om en man som kom från krigets kaos och skapade ordning, skönhet och riktning.

De sista åren blev tunga. Mr Vien drog sig undan, förlorade både inflytande och ekonomi, och dog till slut utblottad och ensam i Angered.